Den Gyllene Hammaren
Den gyllene hammaren är ett älskat begrepp om personer som bara ser sina egna teorieroch åsikter som de enda gällande och lagliga och därför applicerar han/hon dem på saker som dom från början inte var tänkta för. Man brukar jämföra med ett litet barn som har en hammare i handen, och några spikar. Barnet tycker att det är kul med spikarna, och slår därför allihop i plankan. Spikarna tar efter ett tag slut, men ungen tycker att det är så roligt att allting i dess omgivning börjar te sig som spikar.
Är det inte lite så med alla extremer här i samhället, och hos olika idiologer samt politiker? Människor som (te x) säger att alla har en rättighet, inkluderat djur, fast man egentligen inte då, riktigt tänker på vad en rättighet faktiskt är?
Eller journalister/författare som vid olika rättegångar, helt plötsligt blir som övertygade om en teori, och som sedan sitter där och kritiserar in i det längsta, som om dom vore polisen som visste bättre.
Catrine Da Costa är ett utmärkt exempel på hur journalister aka. författare tillgrep Den Gyllene Hammaren, och slog den i huvudet på så väl mordutredare som barn och föräldrar.
Min tolkning av den rättegången när jag hörde den på P3 Dokumentär:
En person vars namn jag utelämnar, skrev om en involverad persons berättelser och dennes dotter, så att man kunde tro att dom bägge två var helt sinnesjuka och opålitliga. Min tolkning av det han skrev är följande:
"Med det säger han att man inte skall lyssna på, eller tro på när små barn berättar om (...), och när mödrarna (oftast kvinnor) reser sig, så slår han ned även deras berättelser och iaktagelser, och förvandlar deras vittneskildringar till rena sagor och fantasiskapelser."
Skulle ett litet barn hitta på om sådant, när det ännu inte är stort nog att förstå varför man ljuger, och också inse situationen som lämplig att ljuga (för att få uppmärksamhet vilket enbart är motivet i en sådan situation)?
Om Barnet var den person som började, varför skulle modern då bara "haka" på, utan att sätta spjärn, om det vore en lögn alltihop?
Jag blev upprörd.
Vissa människor skall bara vara tyst och låta polisen göra sitt jobb. Man säger ju att läckor i utredningar spoilierar deras arbeten, vilket är sant, men personer som sätter misstro i folk och som försöker motbevisa arbetets gång, måste ju, om än annat, vara förstörande och förödande för ett sådant viktigt jobb som en mordutredning är, eller hur?
Hur kommer det sig att en författare/Journalist helt plötsligt kan sätta sig ned och tolka en polisutredning och sedan avgöra vad som är rätt och fel? När polis/mordutredare har år av erfarenhet bakom sig, just på sådanna här områden? Det är som om jag skulle gå fram till piloten i planet och säga åt honom vad som är rätt eller fel under en nödsituation. Det är en skilnad mot dom journalister/författare som upptäcker saker som gör att polisen uppmärksammas på kriminella personer (Trustor Härvan bla.), men det är en helt annan sak.
"I wanna shine on in the hearts of men
I want a meaning from the back of my broken hand"
Är det inte lite så med alla extremer här i samhället, och hos olika idiologer samt politiker? Människor som (te x) säger att alla har en rättighet, inkluderat djur, fast man egentligen inte då, riktigt tänker på vad en rättighet faktiskt är?
Eller journalister/författare som vid olika rättegångar, helt plötsligt blir som övertygade om en teori, och som sedan sitter där och kritiserar in i det längsta, som om dom vore polisen som visste bättre.
Catrine Da Costa är ett utmärkt exempel på hur journalister aka. författare tillgrep Den Gyllene Hammaren, och slog den i huvudet på så väl mordutredare som barn och föräldrar.
Min tolkning av den rättegången när jag hörde den på P3 Dokumentär:
En person vars namn jag utelämnar, skrev om en involverad persons berättelser och dennes dotter, så att man kunde tro att dom bägge två var helt sinnesjuka och opålitliga. Min tolkning av det han skrev är följande:
"Med det säger han att man inte skall lyssna på, eller tro på när små barn berättar om (...), och när mödrarna (oftast kvinnor) reser sig, så slår han ned även deras berättelser och iaktagelser, och förvandlar deras vittneskildringar till rena sagor och fantasiskapelser."
Skulle ett litet barn hitta på om sådant, när det ännu inte är stort nog att förstå varför man ljuger, och också inse situationen som lämplig att ljuga (för att få uppmärksamhet vilket enbart är motivet i en sådan situation)?
Om Barnet var den person som började, varför skulle modern då bara "haka" på, utan att sätta spjärn, om det vore en lögn alltihop?
Jag blev upprörd.
Vissa människor skall bara vara tyst och låta polisen göra sitt jobb. Man säger ju att läckor i utredningar spoilierar deras arbeten, vilket är sant, men personer som sätter misstro i folk och som försöker motbevisa arbetets gång, måste ju, om än annat, vara förstörande och förödande för ett sådant viktigt jobb som en mordutredning är, eller hur?
Hur kommer det sig att en författare/Journalist helt plötsligt kan sätta sig ned och tolka en polisutredning och sedan avgöra vad som är rätt och fel? När polis/mordutredare har år av erfarenhet bakom sig, just på sådanna här områden? Det är som om jag skulle gå fram till piloten i planet och säga åt honom vad som är rätt eller fel under en nödsituation. Det är en skilnad mot dom journalister/författare som upptäcker saker som gör att polisen uppmärksammas på kriminella personer (Trustor Härvan bla.), men det är en helt annan sak.
"I wanna shine on in the hearts of men
I want a meaning from the back of my broken hand"
Umm? Wanna Yell at me? Then go ahead and take the opportunity here, and screeeeaaam as loud you only can - and then, maybe i will hear and make some responds :D
